The game is far from over – Super Mario Saga part 2

Game, set and ”Pow” – början på en Era:

Mario Bros

Mario Bros - the game

Som vi skrev om i föregående blogginlägg var Mario Bros det första spelet med Mario som fristående karaktär tillsammans med sin bror Luigi (eller alter ego – bedöm själva) där plattformen var en ganska enkel rörförsedd bana med balkar och rör vilka producerade oändligt med skölpaddor som våra hjältar skulle ta sig an utan att själva bli träffade. För övrigt premiär för sköldpaddorna i Mario-genren. Skillnaden med detta första spel med de senare är/var att hjältarna/rivalerna i det här fallet skulle få ner fienderna genom att hoppa upp och stånga balkarna ovan precis när fienden strax hade passerat eller var på väg att passera. Att ta sig an de från luften var omöjligt och renderade i en säker död. Fienden kastade vid smällar av Mario/Luigi på marken tillbaka på rygg varpå det bara var för hjältarna att skicka skalen ut i evigheten – eller bort ifrån skärmen. Genom att göra så belönades man med guldmynt som strömmade ut ifrån rören och flest insamlade mynt utgick med segern.

Mario Luigi

Gameplay

Mario Bros var ingen omedelbar succé mycket beroende på att arkadmarknaden började nå sin peak och Mario & Co befann sig i en experimentsfas samt var relativt nyetablerade. Att man befann sig i en experimentsfas bekräftades av att Yamauchi ville etablera sig på hemmaspelsfronten och hade ögonen inriktade på nämnda marknad som betraktades som långt mer lukrativ och gångbar. Beslutet var riskfyllt eftersom hemmaspelsmarknaden imploderade i USA och den var huvudfokus. Miyamoto, vid det här laget redan etablerad och erkänd som världens främsta speldesigner, gavs eget ansvar för Nintendos R&D4 projekt som var en i princip helt egen stab för analys och konceptutveckling (R&D står för ”Research and development”) där riktlinjer skulle dras upp för hur man kan revitalisera den stagnerade hemmaspelsmarknaden. Filosofin var enkel och för Nintendo nödvändig: Bra spel säljer konsoler.

Ett nytt koncept tar form – Svampriket:

Både Donkey Kong och Mario Bros hörde till de första så kallade plattformsspelen (linjärt spelande) där det senare spelet fungerade som en språngbräda för hur man kan utveckla plattformsspelen vidare. Bland annat laborerade man med möjligheterna  att både Mario och Luigi borde utvecklas som skepnad i förhållande till sina vanliga, identifikationsbara, jag. Det var i förhållande till detta som idén om Power ups tog form och ansågs som något vilket borde vara en del av spelidén. Vilket med andra ord innebar att både Mario & Luigi kunde ändra storlekar i samband med att man såväl vann som förlorade power ups. Dessa Power ups skulle vidare ges möjligheten att själv utforskas i takt med att man slog sönder klippblock, letade efter hemliga gömställen och ingångar osv. Vad som krävdes var ett litet utforskande av den världen man befann sig i men dock inte på sådant sätt att vare sig letandet eller de uppgifterna man ställdes inför kändes oumbärliga. För att göra så krävdes en bibehållen rätlinjig spelupplevelse, utmaningar som fortfarande höll kvar intresset och varierande utmaningar för att inte skapa känslan av konformitet och upprepningar. För att göra så krävdes att man lämnade arkadspelandet och vinna de varierande åldrar som hade som intresse att spela intressenta och utmanande spel framför den egna TV-apparaten samtidigt som det garanterade att man också investerade i en konsol. Nintendos uppsving på hemmaspelsmarknaden och födseln av Marios svamprike gick hand i hand.

Super Mario Bros

Tidernas kändaste spelstart.

I nästa inlägg – The Super Mario Saga – Part 3

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s