Berättelsen om pojken som blev man och hur Mario kom att träffa en ny prinsessa:
Något senare än planerat presenterar vi härmed den sjätte delen, och sista, av denna hyllningssång till Mario-legenden. Med den tar vi vår gemensamma resa med Mario, som också är en resa ihop med Nintendo, in till vår tids dagar efter att marknaden exploderade på 90-talet. Det här är tiden under och strax efter Super Mario Bros 3 samtidigt som dess uppföljare skulle dröja sig för att sedan dyka upp på en ny konsol. Det här är tidpunkten när Mario gått från sekundär biroll som hoppande snickare och nu kunde räkna ett dussin spel till sitt namn bara genom att titta på Games & Watch-serien. Det första som dyker upp som nymodighet under Eran i kölvattnet av det tredje spelet i genren är den av Gunpei Yokoi tillverkade behållaren i våra dagar känd som Game Boy. Precis som Nintendo tidigare (som Ni minns!) hade haft stor behållning av Mario som draghjälp i syfte att sälja konsoler behövde det nya Game Boy i lika stor utsträckning förlita sig på rörmokarens namn. Man gjorde så genom att förlägga valet av spelutvecklingen på Yokois bord (han drev sin egen R&D1 avdelning) och utan hjälp av Miyamoto.
På tiden det begav sig.
Resultatet av Mario i det nya fick-formatet som Game Boy erbjöd kom att bli spelet Super Mario Land och den tilltänkta spjutspetsen i Nintendos Game Boy-arsenal. Spelet var stort och omfattade inte mindre än 12 varierande nivåer med en mångfald av godbitar för spelaren som nu kastades tillbaka i en tillvaro av TV-spel blandat med en gammal inkörd Game&Watch-upplevelse. Här kunde spelaren manövrera Mario som i sin tur manövrerade både flygplan och ubåtar. Spelstoryn tog Mario återigen bort ifrån Svampriket, precis som det andra spelet till den vanliga 8-bitaren hade gjort, och till det alternativa riket Sarasaland och rakt i armarna på en ny prinsessa som hade hamnat i nöd. Hennes namn var Daisy och den ratade figuren som inte kunde ta ett nej var den mystiske rymdmannen Tatanga. Spelupplevelsen var naturligtvis helt ny för Game Boy med en Mario knappt en tum stor och en ny värld med helt nya förutsättningar. I Sarasaland sparkar du inga Koopa-sköldpaddor utan de exploderar istället i ett debuterande format som var tvunget att revideras senare på grund av att dimensionerna var felaktiga. Något som antagligen låter sig förklaras av att Nintendo hade initiala problem med att lyfta ut den totala spelupplevelsen från vardagsrummen och komprimera ned den till en bärbar liten handstation som passade bra för resor eller i medhavda sammanhang. För nya spelare som har tagit sig an spelet i de moderna 3DS-formaten är spelet en riktig ansträngning för ögonen och frestande för tålamodet. Super Mario Land blev lite som det tidigare tvåan med tanke på att delar av upplevelsen i den aktuella värld man befinner sig i var någonting helt nytt för Mario-sagan. Världen är som bekant helt ny och monster som huvudstampande zombier och robotar med flygande huvuden dyker upp för att aldrig under den historien som varit hittills dyka upp igen. Det enda bestående av Super Mario Land är en uppföljare med kusinen Wario och att prinsessan Daisy dumpade Mario för Luigis skull.
Arkivbilder på Super Mario Land. Game Boy.
Game Boy tar täten, konkurrensen hårdnar och i bakgrunden skuggar en igelkott:
Game Boy går vad tiden lider om självaste 8-bitaren i kategorin som bäst sålda spelplattform/konsol och även Super Mario Land tog täten vad försäljningssiffrorna beträffar i förhållande till Super Mario Bros 3. Trots att Miyamoto aldrig varit inblandat i färdigställandet av Super Mario Land utan som vi minns 8-bitarens avskedssång, det tredje spelet. Snart nog så ombildades dock Miyamotos R&D4-avdelning till en särskild EAD-avdelning (Entertainment and Analysis) med fokus på en helt ny, förbättrad, hemmakonsol vars tanke var att komplettera 8-bitaren för en på sikt, naturlig, utkonkurrering. Det var så här som Super Nintendo Entertainment System (16-bit) kom att se dagens ljus och naturligtvis fick Mario återigen rycka ut för att göra hästjobbet åt en ny konsol som behövde försäljningssiffror. Precis som han hade gjort åt Game Boy åren dessförinnan.
Den nya konsolen kom precis lägligt sedan Nintendo inte längre var ensamma på täppan inom spel och konsolutvecklingsbranschen. Det konkurrerande Sega hade redan släppt en konsol och var i utvecklingsfasen för en ytterligare med sin redan inarbetade huvudfigur, konsolens motsvarighet till Mario, Sonic the Hedgehog. Sonic var en genomtänkt figur och skulle representera det nya, fräscha 90-talet där ett nytt millenium skymtade bara ett årtionde bort. Han var allt det som Mario inte var: snabb, trendig och ansågs ha en fräckt kaxig attityd, i förhållande till den snälle Mario vars inarbetade karaktär inte klarade alldeles för många eller radikala nymodigheter. Sonic kom snabbt att utvecklas till en riktig huvudvärk för Nintendo i såpass stor utsträckning att designeravdelningen såg sig nödsakade att komma med ursäktande utspel om att man skapat sig själva en alldeles för påskyndad utvecklingstakt. Det skulle visa sig vara totalt onödigt för trots Sonics imponerande snabbhet och naturliga tilldragelse blev lanseringen av den nya konsolen, 16-bitaren, ihop med det nya spelet Super Mario World för mycket för Sonic och verkligheten hann ikapp. Tillsammans sålde det mer än bägge de två första Sonic-spelen tillsammans i kombination med att det var både snyggare, fräschare, enklare att spela, bättre musik osv. återvann spelet sina trogna fans som hängt med sedan det första, och satte återigen ett nytt landmärke i försäljningssiffror. Nintendo och Mario hade återvunnit sin position i den obestridliga toppen.
Mario med sin nya vän Yoshi. Till höger i bild, Bullet Bill.
Med det nya spelet realiserades även de gamla planerna på att introducera en dinosaurie som skulle fungera i rollen som en följeslagare och transportmedel för Mario. Resultatet blev den vänliga Yoshi som hade följt med på ritbordet ända sedan Super Mario Bros och 8-bitarens glansdagar. Problemet hade varit rent tekniskt och/eller grafiskt. Men under det nya formatet växte Yoshi ut till en älskvärd, glupsk, partner till rörmokaren och blev såpass populär att han fick ett eget spel för sig själv utan sin husse Mario. Tillsammans sökte de efter hemliga vägar till stjärngator, slog som på bilden ut gigantiska kulor som kom flygande genom luften, nya attacker introducerades tillsammans med utökad eldkraft för den specielle eld-Mario. Allting i formatet av det snyggaste Mario-spel som dittills sett världens ljus och Bowser tillbaka i rollen som fruktlös prinsessjägare.
Framtiden såg mycket ljus….eller?
Det var slutet på Super Mario Sagan när Super Mario fortfarande kretsade i spelvärldens antiken. Framtiden skulle visa sig erbjuda långt större tekniska nymodigheter, fler och förbättrade spelmöjligheter och upplevelser samt konsoler som skulle avlösa varandra. Från och med nästa blogginlägg koncentrerar vi oss på Mario i den nya tiden.
supermariobloggen 